Anki: Fler frågor? Ingen? Då får vi avsluta... Jon: Vad skrattar du åt? (skånsk kille i publiken): Jag skulle vilja höra lite mer djupgående från Simon om hans aversion gentemot musik.(spridda skratt) Svante (irriterat): Kan ni inte ta det sen? Simon: Ja, det är som sagt en subjektiv åsikt att musik äcklar mig. Eller, nej, det gör det inte. Det är mer att jag tycker inte om musik personligen, och de senaste dagarna har det utvecklats till ett förakt mot musikintresserade. (allmänt skratt, som Simon faller in i) Sen tycker jag att det har tatt över så mycket i kulturen, det här med msuik. Om vi tar ett exempel att nån har en jättefet skivsamling hemma. Då är det bara normalt, och kanske lite hippt i vissa kretsar. Men om samma person har en jättefet samling videofilmer eller böcker hemma, då är han bara en insnöad nörd på böcker eller en cineastjävle, liksom. Men musiken har tagit över så mycket nu att det är jätte-accepterat att vara musik-nörd. Per: Men det är ju knappast musikens fel. Du kan ju knappast skylla på musiken för det, liksom. (tror fan att nån mumlar med väldigt låg röst, för Per håller tyst och svarar:) Jo, men det går alldeles utmärkt. Svante: Vad gäller musik inom de här subkulturerna så är väl zines otroligt, otroligt viktiga, för det handlar ju om att sprida information som inte annars skulle komma ut över huvud taget. Det måste väl alla vara överens om i alla fall? Simon: Alla skriver ändå bara om samma band i alla fall, tycker jag det verkar som. Per: Vi har ju ett skönt exemplar här som det kan talas om. Har du hört talas om Das Ich? Simon: Ja (skrattar). Anki: Okej. Jon: Men jag fattar faktiskt inte? (allmänt skratt, antydan till applåd) Är det bara jag som lever med och för musik? Simon: Jag skulle tro att 95% av Sveriges befolkning skulle säga att de hade ett utpräglat musikintresse Per: 90% ljuger. Jon: Alltås, det känns som ett väldigt personligt angrepp... (Simon skrattar diaboliskt) Att skapa musik är ju nånting som är fan det bästa som finns. (nån mumlar fram en kommentar) Låter det så patetiskt? (allmänt skratt) Simon: Ja. (allmänt skratt, anfört av Simon) Svante: Kan man inte, vi har ju en unik chans här nu när det ären massa människor här som håller på med det här. Skulle man inte kunna diskutera lite grand vad man skulle kunna göra för att göra det bättre för oss allihopa. Skulle det funka liksom att ha, om man gick ihop och hade en distribution som nådde ut i landet på nåt sätt, av zines, liksom. Per: Det tror jag absolut på, faktiskt. Vårt land är ju inte så stort, så vårt kontaktnät tillsammans, det skulle kunna bli ganska brett. Jon: Jag tror att det är ganska lagom stort för att få det att fungera. (mer mummel från publiken) Anki: Det vore ju det ultimata. Jon: Ja, men det är mycket snack och lite hockey, jag vet. Men det är ju så, man vill så mycket och gör så lite, liksom. Svante: Anledningen till att de flesta lägger av att göra zines när de fått ett vanligt kneg är ju för att de inte behöver det på nåt sätt, det finns inte samma behov. Men om det var så att det fanns möjligheter att nå ut mycket mer så kanske det skulle etableras på ett annat sätt. Jag vet inte hur det är för er, men jag skulle gärna se att alla möjliga sorters människor läste mitt zine. Och jag tror att det är likadant med Elle', liksom. Det är ju ett zine som jag tror att vem som helst kan ha behållning av, liksom. Även om man inte gillar musik. Jon: Ska jag kommentera det? Svante: Nä. Anki: Som du säger nu, de som gör fansin läser andras fansin, det är väldigt små kretsar. Svante: Det blir en väldigt liten krets. Anki: Det blir väldigt få som känner till det. Svanet: Och det är väldigt synd, helt enkelt. Eller, folk vill kanske ha det så? Har jag missförstått nåt? Jon: Man är ju så jävla bortskämd. Jag fattar inte varför man läser t ex kvällstidningar. Det är liksom, vad ger det? Ett fansin är ju nåt så mycket bättre än en jävla söndagsbilaga. Simon: men folk vill väl gärna läsa nåt som de kan diskutera på jobbet sen, det är mycket lättare. Om jag kommer till jobbet och ska diskutera Home Made Comics, då är det ingen som fattar, men om jag kommer "Loket, han har halkat och slagit bakhuvudet", då fattar alla, för de har läst det i Kvällsposten kvällen innan. Svante: Vänta, kan inte jag få fråga en sak? Janne Axelsson, du har ju för fan Sveriges största zine, utan tvekan. Det mäktigaste zinet i Norden, Europa eller vad fan som helst. Kan inte du säga bara några ord om vad du tycker om vad vi pratat om och så där. Ser ni Janne, han står och gömmer sig bakom... (spridda skratt) (tystnad, någon (Herr Axelsson?) säger "Nä", nån annan "Jo!") Simon: Det är det som är felet med Jan Axelsson, att han vågar aldrig ta ställning till nånting, han bara presenterar... Svante: Han behöver inte ta ställning, han behöver bara säga... Simon: Näej, han vågar inte ens säga nånting. (mer mummel från publiken) Jon: Han avstår, säger han. (mer mummel från publiken) Simon: Vad vill du att han ska säga? Svante: Jag tycker bara att det är intressant, för att han är väl antagligen en av de som tänkt väldigt mycket på det här, skulle jag tro. Anki: Då får du väl grabba honom nere på golvet då. Svante: Ja. Tyvärr. Anki: Fler frågor? (Kvinnlig frågeställare i publiken mumlar fett, en
man ber äntligen om att frågorna ska upprepas) Jon: Jag tycker att musikfansin har en ganska bra och bred distribution i Sverige. (mer mummel från publiken) Nej. (mer mummel från publiken) Men vill du ha tag på ett zine så får du ju tag på det. Men det svåra är ju att nå nya grupper. Per: Det är lätt i Stockholm, ja, men om du befinner dig på landsorten så är det npg inte fullt så lätt att få tag i ett fansin. Simon: Jag tycker att det verkar ganska mycket tvärt om, av de som beställer fansin så är det en jättestor del som befinner sig på landsorten, och inte så jättemånga i Stockholms centrum. Per: Den erfarenheten har inte jag, i och för sig. Sen är det ju också en fråga med vill du att din tidning distribueras i en skivaffär. Är det okej med det? Simon: Ja. Jag säljer mig gärna till fienden. Per: Bra! Svante: Ja, men det blir också lite skruvat... Det är jävligt synd att det ska behövas ett kulturhuvudstadsår för att unga männsikor ska få kopiera lite, och träffas och prata om det. Det borde inte behövas heller, kan man ju tycka. Jag menar, det här är ju helt statligt. Allt vi ser. Simon: Det var väl tur då att det hände... Anki: Fast det här har ju ingenting med Kulturhuvudstadsåret att göra. Simon: Det var förra året. Svante: Men du förstår hur jag menar. Per: Det kanske inte finns nog med energi och ambition i den här kretsen för att kunna enas. Kanske. Simon: Ja, men också, när det är motsättningar, då blir det ganska intressant också. Om det blir debatter i fansinen. Det är det som är intressant att läsa. Om alla är helt enade, då känns det ju mer som "Musik är härligt!", "Serier är härligt!". Per: Men enade vad gäller distributionen. Spridningen. Vi ska ju inte göra ett zine ihop. (Simon skrattar) Anki: Ni har ingen given, klar lösning nu på hur vi ska sätta i gång ett... Per: Vi satt och skissade på det i går natt lite. Vi började kolla på budgeten, då gick det lite risigt... Anki: Okej. Det kanske är en diskussion vi kan ta efteråt. Frågor? Simon: Ja, man kanske skulle kunna fixa en fansinförsäljning här på Lava då. Anki: Men det har vi. Simon: Alltså försäljning också? Alltså, inte bara nu? Anki: Vi har haft det. Vi började med det i höstas, men det har gått lite trögt. Simon: Reklam. Anki: Då får vi avsluta. Och så kan vi väl fortsätta frågeställningarna på golvet, om det är nån som undrar nåt, för killarna är väl kvar ett tag, antar jag. Bra. Tack (applåder). |
|
Tillbaka till Gamla nummer |