Fansin, 48 s A5, april 2000, $2.00. 4956 Kester Ave. Apt#6, Sherman Oaks, CA 92403, Amerikas Förenta Stater
jeff@lostforlife.com Lost for Life |
Jeff LeVine: Snapshot#6
Jeff LeVine har, så här i retrospekt, fått oproportionerligt mycket uppmärksamhet här i Sverige genom åren, och till stor del är det mitt fel. Flera intervjuer, serier i Galago och Bild & Bubbla o s v. Okej, han är en medelmåtta, men en trevlig medelmåtta, så jag skäms inte så mycket över att tvingat honom på en svenskspråkig läsekrets.
I vilket fall, sen hans seriechock-kopia Destroy All Comics och hans serietidningar No Hope och Lust for Life lagts ner p g a sviktande försäljning och han själv tycks ha förlorat intresset för renodlad amatörserieutgivning så har han flyttat tillbaka till sin gamla hemstad Los Angeles, där han numera innehar ett så lagom intressant jobb på nåt slags postorderjärnaffär eller liknande och lever ett enkelt, ensamstående liv utan bil eller speciellt mycket social interaktion. Detta liv, som fylls av ensamt musiklyssnande, ensamma utflykter, ensamt fikande och ensamt drickande i hemmet, berättar han om i sina nya fansin Evaporator och Snapshot. Jag har inte riktigt fattat varför han använder sig av två titlar, den enda uppenbara skillnad jag kan upptäcka är den att Evaporator innehåller betydligt färre bilder. Nåväl, hans munkliknande liv skildras till övervägande del genom dagboksanteckningar, men även genom serier och fotografier. Ofta blir innehållet, som så ofta innan med LeVines verk, lite väl trivialt, men om man läser flera fansin på raken så tonar ett övergripande tema av existentiellt obehag och obeslutsamhet fram. Jeffs kravlösa, obundna liv presenteras för oss i förfärande detalj, och som läsare börjar man undra över avsikterna med själva presentationen. Vill han ställa frågor om det amerikanska strebersamhällets värde och pris? Vill han bara kommunicera, för sakens skull, för att fylla sitt händelselösa, men ändå tydligen rätt behagliga liv med mer innehåll? Ja, inte vet jag. Vad jag däremot vet är att detta att ta del av någon annans liv alltid ett visst värde, åtminstone om det är presenterat på ett, som här, någorlunda lättsmält och vältaligt vis. Men det känns ändå som att liknande skildringar av liknande liv i liknande amerikanska miljöer av liknande amerikansk 20-nånting-ungdom har genomförts mer framgångsrikt i såväl text- (Cometbus) som serieform (King-Cat) innan. Så se där, innerst inne är herr LeVine samma gamla trevliga medelmåtta som han alltid varit. FJ
|