Hur ska du försörja dig i framtiden, nu när du har sagt upp dig?

Jag tänker bara göra en massa horjobb (som att rita barnserier åt DC); enstaka illustrationer i tidskrifter för vem som helst som ber mig; dessutom säljer jag en del original från Schizo. Jag har också erbjudits att få göra en veckoserie för ["alternativa" gratisveckotabloiden] Chicago Reader, vilket jag väntat med i ett och ett halvt år, mest på grund av bristande självförtroende. Jag kanske också kommer att göra en del korrläsning och redigering på deltid på mitt gamla jobb, bara för att hålla mig flytande. Jag räknar med att om jag kan hålla mig vid liv i femton år till så kan jag göra alla de serier jag har inom mig. Efter det, vem vet? Ett religiöst liv verkar alltid attraktivt.

Hur får du de där kommerisella teckningsjobben?

Jag kontaktar aldrig tidningarna eller förlagen själv, fastän jag kanske kommer att behöva göra det i framtiden, nu när jag lämnat den fasta anställningens säkerhet. En av redaktörerna på DC gillade Schizo och frågade mig om jag kunde rita för deras "Cartoon Network"-tidningar. Illustrationsjobben får jag för att Chris Ware avskyr att göra sånt, och han rekommenderar mig alltid för AD:ar och ger dem mitt telefonnummer. Men jag har faktiskt bara blivit tillfrågad av dem en enda gång, det var för Entertainment Weekly. De flesta ryggar tillbaka när de får se mina grejer. Kanske kommer jag en dag att ha ackumulerat nog mycket harmlösa teckningar för att jag ska slippa visa dem Schizo som arbetsprov.

  I alla fall så fick de faktiskt Sam Henderson att skriva en del manus [till barnserierna], så de är faktiskt roliga. Jag har inget emot att göra dem så länge som han skriver dem, för det berättigar liksom att jag gör dem (skratt). Det hjälper också att rita varje dag, även om du ritar Scooby Doo så ger det ju en viss övning, trots att det är rätt deprimerande att det är det du måste rita för att kunna (skratt) försörja dig. Men så länge som jag inte behöver göra det hela tiden, så är det okej.

Men du sökte faktiskt tjänsten som ny "Lisa och Sluggo"-tecknare?

Hur visste du det?

Du skrev det i ett brev till mig för typ tre år sen.

Åh, wow (skrattar). Det är faktiskt inte så många som vet om det, jag är riktigt förvånad (skratt) att du visste om det. Men i alla fall, jag lurades in i det där av någon som jag kände från college som fick jobb på det syndikatet, United Features, och han var inblandad i ett projekt som gick ut på att ge den som ritade "Lisa och Sluggo" sparken och låta göra den i Ernie Bushmillers gamla stil igen. De hade en lång, invecklad plan för att ge någon sparken, så allt var väldigt hemligt där ett tag (skratt). Och han sa att en massa tecknare skickade in arbetsprover, och att jag borde serier för en vecka och skicka in. Och de gillade det, så jag fick göra en vecka till, och så ännu en vecka, och så kom det hela så långt att de ville ha sex veckor, och det stod mellan mig och liksom en annan kandidat. De var en manusförfattare och en tecknare, men... Så i slutändan gjorde jag serier för nio veckor för dem. Och allt gjordes på spekulation (skratt), jag arbetade gratis, förutom att de gav mig ett honorar mot slutet. Det var typ 500 dollar, jag räknade ut att det motsvarade ungefär en dollar i timmen eller nåt, efter allt arbete jag lagt ner (skratt). Jag var t o m tvungen att ta tjänstledigt för att kunna göra det där.

Åh nej.

En vecka eller två, så syndikatet gav mig en symbolisk summa. Detta var innan Schizo#1 kom ut, och jag visste inte vad folk skulle tycka om mina personliga serier. Just då var jag väldigt less på mitt jobb, så jag trodde att det här kanske var ett bättre jobb, att rita "Lisa och Sluggo". Om någon annan skulle ha skrivit manus hade det inte ha varit så illa. Och om de hade låtit mig få visa lite av min egen stil, dessutom, men de ville att det skulle se ut exakt som Bushmiller. Och de ville att en person skulle göra serien, det var det de sa till mig, men de som fick jobbet var två. Så.... (skratt) jag frågade dem om jag fick använda en manusförfattare. Det var ingen vidare trevlig upplevelse, det var, öh, jag vet inte.

Jag såg Seth's arbetsprover i Comics Journal nyss.

Ja, jag fick reda på att Kaz gjorde några också. Mazzuchelli, tror jag, gjorde en vecka. Jag skulle vilja publicera ett öppet brev i min tidning eller nåt. Liksom, jag skulle se vad alla andra som försökte sig på det gjorde, vi kanske skulle kunna byta med varandra. Jag skulle vilja kopiera upp en amatörserietidning, ge bort den på mässan i San Diego eller nåt, "We almost drew Nancy" (skratt), med allas arbetsprover. För jag är riktigt nyfiken, det verkar som att de flesta gjorde det i sin egen stil, medan jag försökte imitera [Bushmiller] exakt, vilket antagligen var anledningen till att jag nästan fick jobbet. Men de ville att den skulle göras med ljusbord, kalkeras, och jag fick stressa ur mig mina arbetsprover. Jag gillade inte att arbeta med vissa av redaktörerna där (skratt). Jag insåg att det inte skulle bli nåt bra jobb, och faktiskt, när jag skickade dem den sista veckan, då visste jag att jag inte ens skulle ta jobbet, oavsett vad de betalade mig. Och tre månader senare så refuserade de mig ändå. Jag var tvungen att stressa fram serier, och sedan fick jag vänta i tre månader på svar. Som tur var brydde jag ju mig inte längre då.

Vad tyckte du om de som fick jobbet?

Jag har bara sett några få, och jag förstår varför de fick jobbet, för de var bättre än jag på att kopiera Bushmiller. Jag har inte läst nog många för att kunna bedöma dem, men jag såg att Comics Journal visade några av deras bildlån (skratt). Jag menar, jag är glad att jag inte är i deras kläder, jag lider med de som måste göra det. För det är svårt. De vill ha någon som kunde göra serien under den närmaste trettio eller fyrtio åren, och du kan bara göra det om du får göra nåt eget av den, jag menar, hålla den i Bushmillers stil, men ha med lite personlighet. Men det ville de inte ha. Jag tror att de som gör den kommer att tröttna på den en dag. Jag vet inte om de kommer att teckna "Lisa och Sluggo" om fem år.

Du hade inga moraliska betänkligheter inför att söka jobbet, som Seth [sa i Comics Journal] ?

Det gjorde jag (skratt), visst, men min kompis övertygade mig att göra det, för han sa att "De kommer att göra det i vilket fall, men du skulle i alla fall bry dig om vad du gjorde. Du kan i alla fall göra ett bra jobb. För de kommer att göra det hur som helst". Ett tag var jag så utmattad av den upplevelsen att jag varje vecka frågade mig själv om jag skulle eller kunde göra det eller... Jag började gråta och... (skratt). Jag kunde inte fungera längre, jag blev helt knäpp. Så grät jag och sa till den här killen att "Jag lägger av, jag kan bara inte göra det. Jag är inte bra på det, det är inte ens rätt att göra det", förstår du? (skratt) Ja, det var på det hela taget ingen trevlig upplevelse

Breven som var i Schizo#2, där gräddan av tecknarnomenklaturan skrev och berömde dig, hade du bett om att få dem?

Jag skickade ut första numret till en del människor, men jag gjorde det inte för att få smicker, tro mig, jag ville få kritik från folk vars omdömen jag respekterade. Jag bryr mig inte så mycket om vad kritiker säger, men jag ville skicka den till alla tecknare som var, liksom, mina favoriter. Och jag skickade den till de flesta på den listan. Jag trodde att jag skulle få väldigt få svar, tre brev eller nåt. Men det var faktiskt många som skrev och svarade, det var mycket mer positivt än jag trodde att det skull vara. Jag förväntade mig någon respons alls, än mindre en positiv sådan. Sedan började jag få brev från folk som jag inte skrivit till. Jag var bara inne på att skicka den till mina fem eller tio favoriter. Men nästan alla svarade, vilket var ovanligt, för jag hade skickat ut saker förr och liksom inte fått nåt svar. Det var fem eller sex år tidigare. Men ett tag trodde jag att folk bara var snälla, att de bara (skrattar) låtsades, att de inte menade vad de sa, de tyckte bara synd om mig. För de flesta breven, faktiskt, anledningen till att jag skickade ut den var att jag ville att de skulle kritisera teckningarna, att de kanske hade förslag på hur de skulle kunna bli bättre.

  Men väldigt få skrev om det, de bara nämnde nåt i stil med "Det ser bra ut", och sedan "Det här vad som är är fel med dig: Du borde göra det och det och det!". Jag fattade ingenting (skratt).

Del 5 (av 6)