Tom Karlsson: Pojknacke, LP, September 2009.

”Anyway, this really is some sort of early-style harsh industrial album, but with a welcome profusion of quiet space, room for some jarring off-kilter samples, obscure but agitated European speaking voices that may even be samples themselves but mostly probably not... eventually some serious subtle (on side B not so subtle) heavy avant-rock improvisational jamming... a couple out-and-out tunes with goofy ranting punk vocals... it doesn't all work equally well, and it's maybe 10 minutes too long, but it's still really good.
Larry Dolman, Blastitude

”På detta soloalbum spelar Tom Karlsson alla instrument och låter olika röster bilda en helt egen föreställningsvärld, på en gång barnslig och hemlighetsfull. Titlar som Insektsbokstäverna, Ursinnessymfonin och Jeansjacka på stol säger något om låtarnas karaktär. Det skräpiga och lågbudgetartade frigör ett berättande som är gränslöst och helt eget. Det påminner ljudmässigt en smula om Philemon Artur and the Dung, men i en sorts konceptuell mening som omöjliggör varje form av klassificering."
Magnus Haglund, Göteborgs-Posten

”Alltså, jag fattar ingenting. Inte ett dugg. "
Mikael Sörling

”Skulle jag visualisera upplevelsen skulle jag kanske säga att det är som att sitta bredvid en svettig snorunge som dreglande skriker ut sitt hat mot världen, eller att det är som att se en vildögd galenpanna sitta i ett kalt hörn och muttra obegripligheter. Skulle jag snacka känslor så skulle jag säga att obehaget väcks till liv och skulle jag snacka akademiskt skulle jag kanske börja jiddra om verfremdung. Men alla dessa ordningar kan vara irrelevanta. (...) Det är svårt att höra texterna till låtar med nonsenstitlar som "Jeansjacka på stol" och "Boll-unge", men den förvirring som uppstår är helt i sin ordning. Kanske blir upphovsmannen arg om jag säger att jag gillar skivan, men det gör jag. Det är ett känslornas översmetande, men skivan Pojknacke är ett för mig mycket fröjdefullt verk. "
Billie Lindahl, Kulturen

” Tom appears to be either part of the Swedish cassette industrial scene of the 80s or someone who's kind of influenced by it, but there's all kinds of weird spoken stuff floating around, kind of silly (laughs), juxtaposed against some serious and dark industrial sounds in the background."
Brian Turner, WFMU


Pontus Lundkvist (red): Det Grymma Svärdet#4, Hft, 208 s. Juni 2009.

”Det grymma svärdet är alla pretentiösa tidskrifters underjag: ologisk, omåttlig, otymplig, - och totalt omöjlig att placera. Här trängs surrealistiska serier och flippade pysseltips med vindlande evighetstexter. Henrik Kihlberg dissar Johanna Billings videokonst, läser Jobs bok, och landar kring funderingar kring genialitetens dåliga klädsmak. (...) Fienden är samtidens deltidsengagemang: hellre helvetespredikande gubbar än halvpolitiska klubbkids. Knytnävarna är mer eller mindre träffsäkra, men kraften i slagen är befriande, underhållande och fantastiskt terapeutiska."
Matilda Gustavsson , Sydsvenska Dagbladet

”Det grymma svärdet är nog den märkligaste tidsskrift jag läst. Eller läst. Den här bibeltjocka blaskan läser man inte från pärm till pärm. Man bläddrar i den och flinar åt de bisarra inslagen eller ler åt några klockrena formuleringar, tittar på bilder och ögnar igenom serier. Och förundras över vilken otroligt, i positiv bemärkelse, konstig skrift Pontus Lundqvist basar över. Noveller, intervjuer, serier, könsteckningar och fotografier i en helt sjuk röra. Här finns ett bildreportage om hur du själv bygger ditt eget grötberg, en Erik Lundqvist skriver mångordigt om sina sex lustigaste extrajobb, det är Malmöguide och punkrock i form av Mitt hjärta är en bomb och Brainbombs. Och en massa annat. Allt gjort med lust och attityd - som ett långfinger upp i verklighetens folks arsle."
Mikael Sörling




Brainbombs: Fucking Mess. LP. November 2008.

PRESS-CITAT:
”For those whose musical virginity hasn’t been bludgeoned to bits by Sweden’s Brainbombs, this brand new spanking collection of punk nihilism, sadism and true crime obscenities might just be the perfect ticket. The Brainbombs sound is a monotonous but distinctive one – simplistic garage rock riffs and jazzy bass runs, accompanying some rather pornographic and murder obsessed lyrics – and a trumpet to boot; sounding somewhere between Raw Power-era Stooges having a scrap with Sutcliffe Jugend, whilst Albert Ayler wanks in the corner. "
Capital Punishment

"This is the best I’ve heard the Brainbombs actually. Production is cool and heavy and the songs slow and brooding. I’m guessing that if you’re a Brainbombs fan you’ll be pretty happy with this record" Savage


”Excellent new album from Sweden's most sociopathic avant rock group. Brainbombs specialise in a form of Metal minimalism that takes off on the single-braincell attack of early Stooges, streamlined with motorik rhythms, post-Industrial steel and a hypnotically deadpan vocalist who combines the gutter reportage of Genesis P-Orridge with a psychotic teenage hoodlum style. The unrelenting monotony of the song structures work to almost shut down your brain altogether, while the atrocious scenarios played out in the lyrics slip past your internal censor like so much spiked candyfloss. Hard to fully capture just how addictive and disturbingly persuasive this record is, but it has a similar provocative power to recent Whitehouse albums. "
David Keenan, The Wire

”Brainbombs don't mine a single new 'deep shaft' on Fucking Mess, it's all 'stinking cocks', and a lonely arctic trumpeter, and their trademark monotheistic devotion to single riffs pounded into shapes so deadly and menacing that evry death/black metal band in the world would spontaneously open their veins into a metal vat for the 'Bombs to bathe in if they were to ever encounter this stuff in the wild. "
Ryan Wells, Z-Gun

 

 







Pontus Lundkvist (red): Det Grymma Svärdet#3, Hft, 112 s. November 2008.

PRESS-CITAT:
"Det grymma svärdet är en befrielse, som nu utkommit med nummer 3/2008. Befrielse från vad? frågar man sig då. Jo, från all den strömlinjeformade, samtids- och nyhetskrokande pressbyråkitsch som är så genomtänkt, tematisk och designad."
Jonas Thente, DN

"Texterna kränger över sidorna, drar igenom privata anteckningar, politiska kommentarer, ironiska (eller oironiska, vad vet jag?) glirningar till en samtid som jag inte riktigt har tillgång till. Det är outhärdligt fantastiskt."
Marie Pettersson, Helsingborgs Dagblad

”Det Grymma Svärdet samlar allt som inte får vara med i andra kulturtidskrifter och är en av de främsta företrädarna för en motkultur i det samtida tidskriftsutbudet "
Simon Sorgenfrei, Kulturen

”det blev en extra trevlig tilldragelse denna gång med ännu intressantare texter än tidigare. [...] Enda egentliga smolken i bägaren är de ack så trista seriestripparna med sitt ack så pubertala snusk."
Roger Bengtsson, GROOVE











Gylf#3: The Wonder Boys hyllar svenska rockeliten, Sjutumssingel. April 2008.

PRESS-CITAT:
”Något av ett mästerverk."
Simon Gärdenfors, SCGB

”Aqui temos dúvidas se ouvimos os anões de David Lynch ou os mongoloídes do Reino (série de tv de Lars Von Trier). Uma intro e três versões de "música elitista sueca" disfiguradas do Hip Hop (Las Palmas), Pop vintage (Robert Broberg) e Noise-Rock (Brainbombs)."
Den portugisiska bloggen Osama Secret Lovers












Pontus Lundkvist (red): Det Grymma Svärdet#2, Hft, 176 s. April 2008.

PRESS-CITAT:
”Den värsta fejkbarnsligheten skymtar numera bara långt i fjärran, ibland till förmån för slängigt litterära ambitioner. Innehållet i andra numret är över lag mer skärpt med collage, serier och skrivmaskinslappar mest som en yttre estetik. (...) Alltsammans är förstås subkulturellt brus i marginalen med en salig blandning av interna passningar, sjuk ironi och ren fiktion men likafullt oumbärligt "
Johanna Paulsson, Dagens Nyheter

”I huvudsak är jag helt obekant med personerna som omnämns, talas med eller de som skriver men det gör inte så mycket. Det grymma svärdet 2 är väl genomarbetad och resultatet är svårt att lägga ifrån sig."
Roger Bengtsson, Magasin Groove












Pontus Lundkvist (red): Det Grymma Svärdet#1, Hft, 128 s. Juni 2007.

”Här samlas en klase av fanzinescenens mest självlysande namn: Lundkvist själv naturligtvis, Johannes Nilsson, serietecknaren Simon Gärdenfors med flera. Och resultatet är ett obeskrivbart sammelsurium av ord, bilder, formexperiment och hjärnsläpp som aldrig låter sig hindras av vare sig lathet, begränsade resurser eller läs- och skrivsvårigheter. Det kunde ha blivit ointressant redan efter de första sekundernas storögda fascination över oredan. Men tack vare att framförallt nämnda Lundkvist och Nilsson skriver så förbannat bra blir det nästan helt oemotståndligt."
Patrik Svensson, Btj

”På det stora hela så blir jag nog nog likgiltig inför detta "album" Det beskriver en värld som jag inte har någon som helst relation till och efter att ha läst om den, så saknar jag inte att jag, med mitt svenssonliv, står utanför."
Nicklas Johansson, Serieforum

”Jag har inte hunnit läsa den här t j o c k a fanzineboken (yepp, fanzine i bokform - fett) ordentligt än - artikeln om Malmötrilogin är suverän, men för alla er som följt MÖ MÖ genom åren kommer inte att bli besvikna "
Mikael Sörling

”Stor underhållning om jag får bestämma."
Roger Bengtsson, musiklivet.com

”Tanken var att tidningen inte bara skulle samla det bubblande hatet mot sellouts, borgare och den kapitalistiska nöjesindustin utan snarare lyfta den spirande undergroundkulturen. Inte allt för högt bara så att de så kallade reklambyråerna och AD-rövarna, i ständig jakt på guldkorn att göra till lera, får korn och lurar in den stackars indiekulturen till sina klor."
Jonas Lindkvist, Yelah

”You get more information about what the guy had for lunch than the actual album or gig."
Summer of Hate













Pontus Lundkvist: Mina Ögon!! Mina Ögon!!! 1987-2006, Hft, 528 s. Augusti 2006.

PRESS-CITAT:
”Det är en bit kulturhistoria helt enkelt – eller om man så vill en brötig och brutal utvecklingsroman, om en kille från Storfors som ville göra skillnad. Eller i alla fall… nåt"
Jonas Thente, Dagens Nyheter

”Jag tycker det är roligast att läsa reportagen från, och försöka minnas, Bergslagsrocken 1990 eller Carcass-giget i Fagersta samma år. Eller bläddra igenom den bisarra utgåvan Överklassens Knullvanor (kan vara ett av de bästa fanzinenamnen någonsin), ett collage av bilder och text som får moralisterna att rabbla censur till dags ände. "
Mikael Sörling, Close-up

”Det som till en början liknade ett vanligt punk-fanzine kom under 13 år att utecklas till något magnifikt. Pontus publicerade sina dagboksanteckningar, ritade serier om mord och festivalliv, gjorde intervjuer med Richard Kern och Genesis P Orridge och visade oss bilder på Carl Bildt och Bengt Westerberg i utmanande ställningar. År 2006 är det sammanlagda resultatet svindlande och brutalt."
Daniel Fagerström, Re: Public Service

”I sitt fanzine blandar han serier, nonsens, påhopp, collage, intervjuer, reportage och allt möjligt annat. Det är grymt som tidsskildring och som dassläsning. Fan vad roligt. "
Denimzine

”Sönderklippta skrivmaskinsspalter, dåligt kopierade (ibland pornografiska) bilder och serieteckningar, det är så man får huvudvärk."
Johan Jacobsson, Sonic

”Pontus Lundkvist skriver skitbra. Språket har det driv tusen slampoeter aldrig komer att få ens i enad front, och en associationsrikedom man sällan ser i Lyrikvännen. (…) Det är överväldigande att läsa boken i sträck, och jag dras gärna till Pontus ledare. De är de mest sammanhållna och välskrivna texterna, ofta i form av nåt slags programförklaringar över MÖMÖ, eller egentligen över hela livet. Det slår mig att Pontus faktiskt är en av de få sista moralisterna – i hans värld finns svart eller vitt (eller i alla fall mörkblått och blekansiktesvitt), samhällsordningen är ond och man måste slå mot den ondskan med alla medel som man har tillgängliga; text, serier, film."
Moa Andersdotter, Ondskan

”Denna massiva samling med samtliga nummer av Pontus Lundkvists musik-, konst-, film- och seriefanzine Mina ögon!! Mina ögon!!! från 1987-2006 är ett måste för alla som är intresserade av fenomenet fanzines. 528 kladdiga sidor med mängder av texter och bilder, allt föredömligt hanterat och med en antiformgivning som heter duga. En kulturgärning som kostar 200 spänn direkt från förlaget Lystring Köp för fan!!!!!!!"
Ingemar Bengtsson, Optimal Press

”När jag bläddrar igenom boken och ser intervjuer med gamla obskyra industrimusiker, bekantas bekantas bekantas som tittar förbi i en serie, och ett vimmelreportage där kändisarna är könsorgan, tror jag att jag vunnit hundrafemtio kronor minst. Och det gör man faktiskt inte varje dag!"
Jenny Högström, Helsingborgs Dagblad

”Det är en på många sätt märkvärdig bok, lika svår att redogöra för som ett deliriumanfall."
Martin Bergqvist, Västmanlands Läns Tidning

”Med andra ord en riktigt kul textsamling, om än väl pubertal på sina ställen."
Roger Bengtsson, musiklivet.com

”Hur viktig är den här boken?, frågar Pontus Lundkvist i förordet till ”Mina ögon!! Mina ögon!!!” (Lystring), antologin med så gott som allt som publicerats i hans snart tjugoåriga fanzine med samma namn: ”För mänskligheten i övrigt vore det förmätet att anta att den kommer att ha någon avgörande betydelse… På sin absoluta höjd är den här boken dubbelt så viktig som en Jan Guillou-bok”. Det är underbart med ärligt menad ödmjukhet men han tangerar också något intressant. Vad är viktigt? Vad är högt och vad är lågt? Vad är egentligen bra och varför? ”Glöm inte att det är flera hundra gånger lättare att komma in på t.ex. Teaterhögskolan är vad det är att komma in på en genomsnittlig dokusåpa”, säger Lundkvist retoriskt. Själv skriver han som ett geni som tycks besatt av att med grammatik och redigering maskera sina texter till något mycket fulare och sämre än vad de egentligen är. Allt material i ”Mina ögon!! Mina ögon!!!” är återgivet i faksimil. Det är teckningar, klipp och klister och alltför långa, pratiga och snurriga betraktelser av ovidkommande personliga hjärnspöken. Det är en på alla sätt fullkomligt oviktig bok. Det går inte att lägga den ifrån sig."
Patrik Svensson, Sydsvenska Dagbladet

”Utgångspunkten är en anarkistisk punkattityd som fullständigt avspeglas i framställningen, språket och relationen till samhället. Alltsammans kan ibland gå över gränsen och kännas aningen pubertalt men allteftersom mognar och breddas texterna. (...) Detta är en späckad bok full med energi, humor och kreativ galenskap som möjligen kan vara en kultbok för inbitna fansinläsare, och visst är det intressant att möta en relativt okänd subkultur."
Mats Linderoth, Btj

”Pontus Lundkvists fanzine råkar vara något av det charmigaste man kan tänka sig, så när han nu samlar sina texter i bokform bör du givetvis stötta underjorden."
Patrik Wirén, Upsala Nya Tidning

”Pontus Lundkvists samlingsverk av Mina ögon!! Mina ögon!!! är en överdådigt matig katalog över 20 år av provokationer, klippklistra och jävlaranamma. Det är inget man tar sig igenom på en eftermiddag, men väl återkommer till igen och igen."
Jonas Lindkvist, Yelah.net

”Läsaren får del av ett gediget livsverk, minst sagt."
Kristian Borg, Stockholms Fria Tidning

”I all sin opposition är ”Mina ögon!! Mina ögon!!”-boken ett outtömligt vattenhål. Jag har den liggande på nattygsbordet och återkommer till den i vederkvickande men intensiva entimmespass. Mer än så pallar jag inte med i taget."
Björn Berglund, Ergo














Fanzinerad, pocket, 224 s. December 2005.

PRESS-CITAT:
”Mantrat för fanzinescenen är punkens "alla kan". Do it yourself. Gör det själv. Får du en idé - förverkliga den. Och DIY-kulturen omfattar inte bara papperstidningar som kommer ut i miniupplagor, alla sorts utövare av någon sorts kultur kan använda sig av mottot. Det är som det ska vara. Kapitialismen käkade upp punken och spottade ut den, besudlad, och kanske var det bara stärkande. Fram växte DIY. Och aldrig har väl folk startat så många egna projekt som i dag."
Kristian Borg, Stockholms Fria Tidning

”Vem påstod att fanzines bara handlade om några taskigt kopierade och snabbt ihophäftade pappersbuntar? Det handlar bevisligen om något större än så. Fanzinerad visar vägen ner i en skimrande underjord."
Martin Bergqvist, tidskrift.nu

”Det är fascinerande att upptäcka hur mycket oväntad och okänd kreativitet det finns; i snart sagt varenda buske görs fanzines om företeelser som Commodore 64, självbiografiska serier, kvinnliga könsorgan och snabbmat."
Petter Bengtsson, NSD

”Fanzinerad är en bra introduktion till samtida ungdomskultur och kan säkert inspirera många som själva är intresserade av att skapa något."
Annika J Hagström, Helsingborgs Dagblad

” Precis som Sabina Ostermark och Fredrik Kullman skriver i sin bok handlar fanzines om att ta makten över ordet och bilden. I ditt fanzine är det du som har makten."
Martin Sernestrand, No Disco

”Den lockar till mer läsning."
Mikael Strömberg, Aftonbladet

”Den svenska fanzinefloran får en grundlig genomgång och boken kryddas med cirka nittio bilder på omslag och sidor ur fanzines. "
Ika Johannesson, Dagens Nyheter

”Boken Fanzinerad är en djupdykning i den svenska fanzine-rörelsen under åren 1990-2005. (...) Resultatet är inspirerande läsning om kreativitet, kamplust och oviljan att rätta in sig i leden."
David Birde, Bibliotekstjänst

”Utmärkta intervjuer, av bland andra Asimina Diamanti, Pär Thörn, Fredrik Jonsson, Lina Zavalína, Stefan Petrini, och ett antal andra lika goda intervjuare. Man får en god uppfattning om människorna bakom verken, attityder, bevekelsegrunder, osv. Urvalet presenterade fanzines är förhoppningsvis gjort med omsorg. Dock saknar jag Soma."
Bo Cavefors

”Fanzinerad är därmed inte bara en bok för de redan invigda: den är en peppbok för alla som vill ta saken i egna händer och den innehåller tänkvärd läsning för alla som vill ”pyssla lite med journalistik” och ha bildbyline. Samtidigt är boken ett viktigt – och ja, jag menar viktigt på riktigt – dokument med eget ISBN-nummer om tidningar som aldrig letat sig in på Kungliga Biblioteket."
Leo Lundberg, Situation Stockholm

”Fanzinerad är en finfin intervjupocket om och med människorna bakom publikationer som Tigerskott i brallan, Amazon och Dr Fists handskar, komplett med mängder av omslag, illustrationer och gamla artiklar. Huruvida samlingen visar sig vara ett monument över en svunnen era eller starten på något nytt kan bara framtiden utvisa."
Anna Hellgren, Arbetaren














Simon Gärdenfors: Turist, pocket, 242 s. Januari 2003. SLUTSÅLD!!!

PRESS-CITAT:
”Var det någon som sa att det är svårt att hitta bra skildringar av den unga samtiden i svensk litteratur? Sluta leta. Turist [...] är en märklig men lyckad blandning mellan det trivsamma, det smarta och det gripande."
Eva Johansson, Allt om böcker

”Simon Gärdenfors har gett världen precis vad den behövde: ännu en seriebok om majarökande slackerkillar med tjejproblem."
DN/På Stan

” Simon Gärdenfors har möjligen skrivit och tecknat en serieroman som följer vågen av självbiografiska serier som vitaliserat och populariserat en hel generation författare. Säger möjligen, för några större växlar skall man kanske inte dra på det faktum att författaren delar namn med sin skapelse. Simon bor i Stureby och är i den ålder där ungdomens frihet alltmer tar formen av en boja. Slappdialog, vardagsmiljöer och en ständig jakt på lyckans minuter bortom timmarnas tröskverk: det är en bok som är det den berättar om. Den som läste Johannes Nilssons roman "Recension", från samma förlag förra året, kan med fördel betrakta "Turist" som en pendang."
Jonas Thente, Dagens Nyheter

”...någonstans mitt emellan Big Brother och MTV:s gamla Real World. Men med en mer ribbstickad folkhemston."
Ulf Stolt, Situation Stockholm

”En annan cool bok är den nya serieromanen "Turist", som kommer ut nu i dagarna och är gjord av Simon Gärdenfors. Det är en berättelse om unga människor som spenderar dagarna med skitsnack och småpunderi. Snyggt rosa omslag och drygt 200 snygga svarta seriesidor."
Karolina Fjällborg, Aftonbladet/Puls

”Efter att precis ha suttit och garvat mig genom Martin Kellermans Rocky III framstår Turist som ett otroligt dåligt substitut"
Sofia Tanaka, Länstidningen Södertälje














Johannes Nilsson: Recension, pocket, 236 s. Februari 2002. Slutsåld!

PRESS-CITAT:
”Kaos-guide för Bråkmakargatans barnbarn. Kort-kapitel-modellen samplar samtida soundbytes. Stilbildande"
Betyg 5 av 5. Kjell Alinge i FinansVision

”Johannes elaka betraktelser av den egna vardagen är något som otaliga ’vanliga’ romanförfattare skulle stånga sig blodiga för att infoga i en löpande berättelse”
Tommie Jönsson i Nöjesguiden

”Formuleringsglädje är bara förnamnet, och känslan för språklig humor är lika drastisk som precis”
Eva Johansson i Svenska Dagbladet

”236 sidor rolig jävelskap”
Petter Bengtsson i Arbetarbladet

”Varför man gillar boken är för att Johannes säger sånt som du själv skulle vilja säga men inte vågar alternativt inte orkar samla ihop energi nog att säga det”
Therese Svensson i Darling

”Om man tillhör dem som får röda utslag på hela kroppen av att läsa Nöjesguiden eller På Stans socialt ängsliga trendprosa blir läsningen av Johannes Nilssons bok en sann plåga.”
Camilla Hammarström, Aftonbladet

”Den är till stor del fullständigt oläslig men det är just det som gör den så post-ironisk.”
Andres Lokko, Expressen

”Ändå reagerade jag redan på första stycket - rynkade ögonbrynen - av [Lokkos] sätt att avfärda Johannes Nilssons Recension, en debutbok som jag själv hade sträckläst i våras.”
Stig Larsson, Expressen

”Johannes Nilsson har skrivit vårens kultbok”
Björn Wiman, Expressen

”Nilsson bibehåller zinets självutlämnande attack och är ibland uppfriskande jävlig och klarsynt i samtidskommentaren”
Jonas Thente, Dagens Nyheter

”Johannes Nilsson ger den svenska slackergenerationen röst”
Per Carlsson, Svensk Bokhandel

”Ibland glimtar det till i haschångorna och amfetamintugget, tack vare Nilssons iakttagelseförmåga, den välformulerade inkonsekvensen och de tvära kasten”
Niklas Qvarnström, Göteborgs-Posten

”...vräker på som om livet hängde på det och när det är som bäst tror man nästan att det gör det”
Peter Hirseland, Stockholms Fria Tidning

”Det var länge sen man läste någon lika knivskarp som uppfriskande sur och och elak skildrare av sin vardag”
Jerker Peterson, Allt om Böcker

” Med en sällan skådad formuleringsglädje i sitt nyanserade språk lyfter han boken med dess innehåll så att den dröjer sig kvar i läsarens minne långt efter att sista sidan är utläst. På gott och ont.”
Emma Björkman, Länstidningen Södertälje


© Lystring 2001 | Producerad av Superglad Grafisk Form